Del 1. Resan och ankomsten till Indien

Hej!

Jag var i Indien senast 2009. Då läste jag en kurs på Lärarhögskolan där man gjorde fältstudier i Indien. Efter sex veckor på resande fot åkte jag hem och slutförde kursen, hetsgjorde några uppgifter på den nya kursen och åkte sedan tillbaka igen för två veckors semester i Kerala. Och sedan dess har jag egentligen längtat tillbaka hela tiden. Men jobb, pengar, flytt och annat har gjort att jag inte rest dit. Men med engagemanget i VCDS Vänner så har jag liksom alltid fått en liten dos av Indien och den har jag klarat mig på ganska länge. Så blev dock längtan alltför stor och under våren bestämde jag, Ewa Meyze och ordförande Daniel Blixt att det var dags för en resa till Indien och VCDS. Det skulle bli Daniels femte resa till Indien och Ewas första.

Det kändes overkligt och spännande. Tänk om det skulle vara annorlunda och inte så bra som jag mindes det. Skulle jag bli sjuk även denna gång? Hur skulle jag komma överens med Daniel och Ewa, eller nä, hur skulle de stå ut med mig, mina humörsvängningar och mitt pedanteri? Tänk om vi skulle bli osams och jag blev ensam kvar i någon by?

Veckorna innan avresa sniglade sig fram och jag gick runt och småpackade lite varje dag, allt för att komma ett steg närmare Indien. Min packning var precis som jag anade väldigt tung trots att jag packade om flera gånger och plockade ur massa saker vid varje ompackning.

Nåväl, jag nöjde mig till slut med två deodoranter istället för tre. Och en + en liten tub tandkräm istället för två stora. En del saker kunde jag ju ha i handbagaget trots mina vänners kommentarer om att ingen använder tre deodoranter på tre veckor.

Så kom äntligen avresedagen! Tidig morgon gick planet från Bromma. Vi var alla väldigt trötta och jag lyckades inte somna på planet till Bryssel. Gubben framför mig hade någon konstigt böld på sin flint och jag kunde inte sluta stirra på den, med frukosten i halsen. Jag lyckades i alla fall fastna i varenda säkerhetskontroll. Det pep om mig hela tiden och man sökte igenom min väska också. Det blev ont om tid i Bryssel och vi var de sista som sprang på planet precis innan incheckningen stängde. Mellan Bryssel och Chennai var det god mat och det fanns bra filmer att titta på. Jag fick myror i benen där jag satt mitt emellan Ewa och Daniel. Eftersom jag har taxben fick jag sitta i mitten men jag tyckte att det var trångt och jag satt i hundra olika positioner för att det inte skulle krypa i benen.

På natten kom vi fram till Chennai och där väntade massvis med kontroller och passtämplar som sedan någon sömnig vakt kastade ett getöga på. Väl ute vid bagagebandet insåg vi efter en stund att våra väskor inte var med på denna flight. Då var det bara att fylla i blankett efter blankett och svara på massa frågor om bagaget och det ena efter det andra. Vi slussades fram och tillbaka och efter säkert en timme blev vi utsläppta från flygplatsen för att hämta en kompensation på 2000 Rupees. Jag och Ewa gick iväg för att hämta pengarna och Daniel gick tillbaka för att fixa en taxi. Då blev han stoppad av flygplatspolisen med sina stora vapen. De tyckte att hans passtämpel (som han fått en timme tidigare) var lite sned och de stod och dividerade om han skulle få gå in igen. Suck.

Rejält försenade, utan bagage, satt vi i en taxi på väg till vårt hotell. Det var släckt och neddraget när vi kom fram men chauffören lyckades väcka en sovande vakt så att vi kunde bli insläppta. Klockan 2 på natten fick vi äntligen vårt rum, enkelt men helt ok.

        

Jag kan säga att denna natt var jag väldigt nöjd med min överdimensionerade packning. Att kunna borsta tänderna och deorolla en svettig armhåla var fantastiskt! Ja så glad var jag att jag t.o.m erbjöd mig att låna ut min tandborste! Jag ska alltid packa för mycket hädanefter! Daniel erbjöd sig i sin tur att sova på docksängsmadrassen och Ewa och jag fick samsas i dubbelsängen. Jag fick ta en handduk som täcke och råkade ligga mitt i AC-utblåsten. Med frostskador rullade jag in mitt huvud i en sjal men hackade ändå tänder hela natten. Jag vågade inte gå de två metrarna till AC-grejen i mörkret och stänga av den. Det kändes ”kackerlackigt” i rummet…

God natt… 

På morgonen beställde vi frukost till rummet. Jag gjorde misstaget att beställa toast med sylt – det var vidrigt! Jag mådde redan illa och hade ont i magen men efter frukosten kräktes jag. Bra start på resan! Daniel och Ewa gick och utforskade hotellbyggnaden som visade sig innehålla en galleria med massa kläder – något som vi alltså saknade. Själv låg jag och smygbölade på rummet och tyckte synd om mig själv.

Fortsättning följer…