Nattens beskyddare

Under mitt första besök på VCDS sov jag under ett rosa myggnät. Jag minns precis hur strävt det var. Det rispade mot huden när jag försökte åla mig in under det, allt för att förhindra att läskiga kryp skulle smyga in. Det var en egen liten värld under myggnätet.

Mitt första möte med en geckoödla var en traumatisk upplevelse då det skedde samtidigt som det första mötet med stora, äckliga, svarta kackerlackor. Detta var 2009 på Youth Hostel i Chennai.

Jag fick det sedan förklarat för mig att geckos är bra att ha. De äter alla äckliga småkryp som jag så intensivt avskyr. Min negativa inställning vände. Det var ju alltså trevligt med en gecko på rummet! (Fast jag vill ju inte att den ska krypa på mig förstås) Även om vår lilla ödla på VCDS var en lat jävel och misskötte sitt jobb (mer om detta i kommande inlägg) så gillade jag den. Den var skönt relaxad och strechade musklerna bredvid min säng.

Ligger nu på mina föräldrars bäddsoffa i mitt gamla tonårsrum. Av erfarenhet vet jag att i detta rum finns det massa spindlar. Därför hade det känts tryggt med en gecko.

Ödlan på bilden är dock Dindigul-geckon och ska inte förväxlas med VCDS-ödlan. Jag saknar dem båda.

God natt.